Jag - en "pedantisk städkärring"...
Jaha så har jag då gjort det igen, städat o skurat hela lägenheten trots att jag legat helt däckad i tre dagar med feber och hosta. Varför lär jag mig aldrig, och vad är det som driver mig att göra det. Varför kan jag inte bara låta skiten vara och ta det lugnt åtminstone en dag till. Nä se det går bara inte för det finns nån liten "jävul" inne i mig som driver mig till det. Kanske e det känslan efteråt att fanken vad duktig du har varit Jessika, nu får du lov att sitta ner och pausa och känna dig nöjd. Nöjd!!! Nu sitter jag ner och svetten rinner av mig som en jäkla klimakteriekärring. Att jag aldrig lär mig. Jaja men nu e det i alla fall gjort och jag känner mig lite nöjd i alla fall :-) Tror allt bottnar i lite underlig uppfostran från min mamma. Varje torsdag var det nämligen städdag hemma hos oss vilket innebar att vi tre systrar i alla fall skulle städa våra rum. När vi var klara kom mamma in och inspekterade om det var okej. Hon lyfte då på våra prynadssaker och såg om vi hade dammat under dem. Hade vi inte gjort det så skrev hon "gris" i dammet, och så var det bara till att göra om det. Tufft? Äh kanske inte, vi lärde oss nog någonting av det, eller? Fast ibland önskar jag faktiskt att jag bara kunde låta allt vara och få vara riktigt slarvig. Inte diska, inte städa, släppa kläderna på golvet och absolut inte bädda sängen. Undra om någon hade reagerat i mitt hem då? Antagligen inte, fast kanske ändå. Tror trots allt att killarna här hemma uppskattar vad jag gör, så jag fortsätter nog att vara en "pedantisk städkärring" ett tag till ;-) Finns säkert något piller för detta beteende med någon lång bokstavskombination...
Nu e jag i alla fall värd en god latte!
Kram J
