Det känns att man lever...
Att åka skidor flera timmar om dagen i flera veckor tar på krafterna. Känns som mina benhinnor håller på att sprängas, och hela kroppen är så fruktansvärd trött. Men det är en skön känsla, och jag lovar att man somnar gott på kvällarna. Att sedan försöka hänga med i samma tempo som sin pojkvän som älskar skidåkning mer än sitt liv, och har jobbat som skidlärare/guide i många år gör inte saken mycket lättare, Men det går och det är otroligt roligt också. För varje dag känner jag att jag blir bättre och mycket säkrare, vilket gör det hela mycket lättare och roligare. Mitt mål är att bli bättre än honom, men han e en seg jäkel så jag har nog ingen chans ;-)
Eftersom vi båda kände oss lite trötta, betämde vi oss för att ta tåget till Kitzbuhel i söndags. Mening var att vi skulle stanna över någon natt men hotellpriserna där är fruktansvärt höga. Inte ens ett litet rum på nåt pensionat får du under 1000kr, och då ligger det oftast långt från liften. Så istället blev det en mysig dag där som vi vandrade runt lite, fikade på mitt favoritcafé och därefter afterski på den bästa puben där - Londoner, inget slår den.
Måndagen fick vi strålande sol och en heldag här hemma i Zell am See, riktig njutning.
Igår tog vi bussen mot Saalbach för lite omväxlings skull. Var lite osäker på vädert eftersom det låg tjock dimma här hemma. Men så fort vi komm lite högre upp med liften så hittade vi solen där. Eftersom det är sportlov nu var där överfullt med människor, lite jobbigt i vissa backar när det finns vissa som inte har någon koll alls och bara slänger sig ut och inte visar någon hänsyn alls. Kan säga att det kom nog en hel del fula ord från min mun...
Väl hemma igen var det meningen att vi skulle gå ut och dansa/festa lite, men när vi ätit middag var jag så trött att jag slocknade sittandes i stolen. Man är ju inte ung längre eller...?!
Kram J

På mitt favoritcafé i Kitzbuhel

Kitzbuhel

Kitzbuhel