Det är fluortantens fel!
Jag var ju på besök hos tandläkaren förra veckan, usch, fy, bläää tänker nog många då men faktiskt inte jag. Jag är nog en av dem få som gillar att gå dit. Det kan ju bero på att jag har världens underbaraste tandläkare, han e så nätt och mjuk i fingrarna och talar alltid med en lugnande röst. Ja det e en han - Dag, och han ser inte alls farlig ut så det känns helt okej att ligga i hans stol en timme och titta rakt in i hans ögon när han kör runt med kroken i munnen.
Men så har det faktiskt inte alltid varit. Har hemska minnen från min skoltid när man hade tid hos tandläkaren och satt och väntade i det sterila bländvita väntrummet med en stor klocka på väggen som tickade högre och högre ju längre man satt där för att komma in till "häxan", ja vi kallade henne så. En medelålders dam med stort yvigt rött hår och underlig dialekt. Hon liksom drog ut på alla orden när hon pratade med en. Väl där inne i hennes stol låg man och stirrade i taket på en affisch med Bamse där det stod "Ät mer frukt-Frukt är godis". Detta rabblade man om och om i huvudet för att slippa titta på henne. Det var alltid något hon skulle läxa upp en för, vanligtvis då att man inte hade borstat tänderna ordentligt. Detta var tydligen ett "stort" problem för alla under min uppäxttid, så som tur var hade vi då fluortanten som kom till oss med jämna mellanrum.
Fluortanten - Vem har inte hemska minnen av henne? Där stod vi uppradade på led med varsin tandborste och mugg med någon äcklig fluorlösning i. Vi stod alltid i bokstavsordning så jag hamnade som vanligt mellan Larsson och Nilsson som var två killar, bara det var ju jobbigt (killbaciller). Fluortanten började sen visa oss på sina jätteplasttänder och jättetandborste hur vi skulle gnugga hit och dit och upp och ner. Där stod vi på rad och salivet rann ner på hakan på oss. Till slut var det dax att få spotta ut fluorlösningen i vasken. Detta gjorde vi då också i bokstavsordning. En efter en gick vi fram, spottade och klöktes efter att ha sett våra klasskompisars saliv blandat med blod och gamla matrester. Undra vad fluortanten hade tänkt om hon hade vetat att eltandborsten snart skulle finnas i vartannat hem? Nä fy jag får fortfarande rysningar när jag tänker på fluortanten. Men som sagt var i längden så var det säker ett bra syfte.
Och gud nåde den som rör min tandborste idag! Den är helig för mig, och den är bara min.
Kram J
En riktigt bra tandkräm som jag varmt kan rekommendera.
Lite dyr men det är det värt att få ett bländande vitt leende ;-)
