Vill du bli min Valentine...?!
Den mest dumma falska påhittade dagen att fira eller??
Jo kanske? Men jag kan inte hata Alla Hjärtansdag längre.
Men jag gjorde det i många år. Jag var bitter, sur på alla människor som sprang runt och var lyckliga och köpte små söta nallar med hjärtan och spelande kort med änglar som sköt amorspilar. Måste man bevisa sin kärlek just en speciell dag, kan man inte göra det en helt vanlig dag? Allt blir ju så himla tillgjort och påtvingat. De stackars männen tvingas ut och handla blommor som helt plötsligt kostar tredubbla summan mot gårdagen. Hysteri vill jag kalla det.
Bitterkärring tänker ni säker nu, och ja visst var jag det. Och även SINGEL!!! Så allt bottnade väl i att jag var otroligt avundsjuk på att inte kunna fira Alla Hjärtansdag med någon. Jag ville väl också ha små söta handskrivna kort med hjärtan på, bli utbjuden på middag och få ett helt fång med röda rosor.
Usch så självisk jag var, det var inte som att jag försökte göra något åt det heller. Jag hade ju kunnat bjuda ut någon vän på middag eller fika.
Så för några år sedan bestämde jag mig för att inte hata Alla Hjärtansdag länge utan fira det, men annorlunda. Jag bjöd hem en massa vänner både singlar och par på en fest, och se det blev riktigt lyckat. Vi firade kvällen tillsammans utan några som helst förväntningar, enkelt och trevligt.
Nu några år senare (och inte singel längre) har jag även fått prova på både hjärtkort, blommor och middag och det är inte så himlastormande fantastiskt som jag trodde utan mest bara jobbigt. Att gå ut och äta en sån dag är ju rena katastrofen, vänta på mat i över en timme minst. Men visst blommor är ju alltid trevligt att få...
Så vad vill jag då ha sagt med detta? Jo en liten tanke till dem som är ensamma, en liten kram eller bara ett sms, en hälsning att man finns för dem. Detta uppskattas, jag lovar för jag vet hur det kan kännas.
Så till er alla från mig en stor hjärtekram!!!
Kram J
Jo kanske? Men jag kan inte hata Alla Hjärtansdag längre.
Men jag gjorde det i många år. Jag var bitter, sur på alla människor som sprang runt och var lyckliga och köpte små söta nallar med hjärtan och spelande kort med änglar som sköt amorspilar. Måste man bevisa sin kärlek just en speciell dag, kan man inte göra det en helt vanlig dag? Allt blir ju så himla tillgjort och påtvingat. De stackars männen tvingas ut och handla blommor som helt plötsligt kostar tredubbla summan mot gårdagen. Hysteri vill jag kalla det.
Bitterkärring tänker ni säker nu, och ja visst var jag det. Och även SINGEL!!! Så allt bottnade väl i att jag var otroligt avundsjuk på att inte kunna fira Alla Hjärtansdag med någon. Jag ville väl också ha små söta handskrivna kort med hjärtan på, bli utbjuden på middag och få ett helt fång med röda rosor.
Usch så självisk jag var, det var inte som att jag försökte göra något åt det heller. Jag hade ju kunnat bjuda ut någon vän på middag eller fika.
Så för några år sedan bestämde jag mig för att inte hata Alla Hjärtansdag länge utan fira det, men annorlunda. Jag bjöd hem en massa vänner både singlar och par på en fest, och se det blev riktigt lyckat. Vi firade kvällen tillsammans utan några som helst förväntningar, enkelt och trevligt.
Nu några år senare (och inte singel längre) har jag även fått prova på både hjärtkort, blommor och middag och det är inte så himlastormande fantastiskt som jag trodde utan mest bara jobbigt. Att gå ut och äta en sån dag är ju rena katastrofen, vänta på mat i över en timme minst. Men visst blommor är ju alltid trevligt att få...
Så vad vill jag då ha sagt med detta? Jo en liten tanke till dem som är ensamma, en liten kram eller bara ett sms, en hälsning att man finns för dem. Detta uppskattas, jag lovar för jag vet hur det kan kännas.
Så till er alla från mig en stor hjärtekram!!!
Kram J
